Åh, ljuvliga höstmorgon

Minusgrader, solsken, vindstilla, frost. Jag är lycklig 😀

En ljuvlig morgon och en underbart skön promenad med mössa, fingervantar och en lite tjockare jacka. Nikon fick självklart hänga med. Jag vet inte om jag gick hela promenaden med ett leende på läpparna men inombords log jag. Så fantastiskt vackert det är.

Nu ska jag inte skriva mer om det utan låta bilderna tala för sig själva.

CSC_0051CSC_0053CSC_0054CSC_0055CSC_0058CSC_0060CSC_0064CSC_0065CSC_0068DSC_0013DSC_0022CSC_0047

 

Annonser

Ett ord som jag försöker förstå

I bland dyker det upp ett ord eller ett ämne som jag inte vet något om. Oftast låter jag det passera utan att tänka så mycket på det men det händer att något väcker mitt intresse och då vill jag ta reda på mer. Jag är intresserad både av språk och av psykologi (bland mycket annat) och i ett samtal med en annan person med samma intressen kom ordet ”dissociation” upp. Jag visste inte vad det var men personen jag pratade med försökte förklara begreppet för mig. Jag insåg att det är ett ord som omfattar väldigt stora områden. För oss ”normala” personer kan det innebära att vi t ex är på väg någonstans, med något fordon eller till fots, och plötsligt reagerar vi på att vi redan har hunnit till en viss plats utan att ha varit medvetna om vägen dit. Eller så är vi helt fokuserade på en viss uppgift, t ex en bok eller en film, och lägger inte märke till annat som sker omkring oss.  I de här fallen innebär dissociation att vi avskärmar oss från vår omgivning och väljer bort delar av information som kommer från den eller från egna inre funderingar. Vi dissocierar.

Att dissociera betyder ”att sönderdela” i motsats till att associera, ”förbinda, sammanlänka”.

Jag har letat efter mer information på nätet och jag associerar direkt till mina skogspromenader då jag ofta dissocierar (nu fick jag till det riktigt bra 😉 ) och upptäcker att jag har gått på rutin utan att vara riktigt medveten om något utom tankarna i mitt huvud. Här kan det vara läge för några skogsbilder för att lätta upp ett ämne som kanske inte intresserar alla.

Efter några dagars blåst har flera träd lagt sig över stigarna.

145144

Nalle har fått syn på en ekorre och det är riktigt spännande enligt honom. Kasper däremot bryr sig inte ett dugg om de små varelserna som skuttar omkring i träden. Man kanske kan säga att Kasper dissocierar och stänger ute den delen av världen.139

På det här fältet brukar det lekas. Både barn och djur brukar jaga bollar som de antingen sparkar på eller jagar och biter i. Nu har det börjat samlas gamla avlagda bildäck där. Det började med att någon la dit fyra däck och tydligen blev det gnistan som satte igång ett beteende. Varje gång jag går förbi så syns det att de används i lekar för de ligger aldrig på samma ställe som förut.146

Vid psykiska problem och trauman beskrivs dissociation som ett omedvetet primitivt försvar mot känslomässig smärta och andra outhärdliga upplevelser. Man dissocierar för att skydda sig själv från att uppleva hela traumat samtidigt. Traumat göms men finns ändå kvar och kan ge skrämmande upplevelser i form av flashbacks.

I riktigt extrema fall, s k patologisk (sjuklig) dissociation, skapas en fragmentering av självet i delar, eller i hela separata identiteter inom en person, som är fallet för Dissociativ Identitetsstörning, DID. Den extrema form av dissociation, som skapar separata identiteter, sker under barndomen. Genom en dissociativ process skapas separata själv-delar och/eller identiteter hos barn som utsätts för långvarig traumatisering. I stället för att lämna kroppen under traumat, skapas separata identiteter som var och en för sig bär de traumatiska upplevelserna. Här har jag hittat mycket av informationen.

Det, som de flesta av oss känner oss ganska osäkra inför, är alltså en allvarligare variant av något som de allra flesta av oss i bland upplever. Men vi, som inte har upplevt lika hemska trauman, märker bara av det som dagdrömmar eller en stunds avskärmning från omgivningen. Kanske borde vi försöka förstå lite mer för att kunna vara mindre dömande mot personer med psykisk ohälsa. Någon gång i bland, när jag känner mig inspirerad eller engagerad, vill jag försöka hjälpa till att sprida kunskap om detta. I det här fallet passar jag på att informera medan jag själv lär mig. Två flugor i samma smäll 😉

Kanske har någon mer än jag lärt sig något. Jag förstår om inte alla delar detta intresse med mig och det är helt ok att bara skrolla förbi. Kanske kan ni då i stället le lite åt vovvarna på skogspromenad.

Det finns fortfarande blommande växter i trädgården. Här blommar vipphortensian.135

Vår vita julros blommar lite då och då under sommaren. Den rosa brukar blomma på senvintern och våren.126

Kärleksörten i full blomning.125

Mörkret kommer smygande

Men det gör inte mig någonting. Det är mysigt med tända lampor, både inne och ute, och jag tänder ljus varenda kväll. Jag går inte gärna ut i skogen när det är så mörkt så att jag inte ser stigen framför mig men annars välkomnar jag den mörkare årstiden. Här nere i Östergötland blir det inte mörkt lika tidigt på eftermiddagen och ljuset kommer tillbaka tidigare på morgonen jämfört med i Jämtland och det gillar jag. Det är precis lagom mörkt här. Där ser ni att jag faktiskt kan hitta fördelar med att bo här också 😉

Jag är alltid uppe tidigt på morgnarna. Men efter att ha släppt ut Kasper i trädgården en stund väntar jag sedan till strax efter sju innan jag går ner till min systers del av huset och ger hennes hund Nalle mat. Först efter det brukar vi gå ut på vår morgonpromenad. Jag och min syster kompletterar varandra på många sätt. Jag är morgonpigg och tar morgonrundorna medan hon gärna går senare på dagen. Hon är stark och klarar av de tyngre sysslorna medan jag är begränsad till de inte lika tunga uppgifterna. Men båda är vi ganska driftiga och kapabla att lösa vardagens små problem och vi hittar alltid utvägar. Kan det bli bättre än så? Att bo med någon man tycker om och trivs med och att ha samma uppfattning om hur mycket (eller lite) vi ska umgås. Ja, det är klart att det fanns ett bättre alternativ men i nuläget, när ingen av oss vill ha något annat, är det här det absolut bästa.

I morse hade det inte hunnit bli riktigt ljust när jag och hundarna gick ut. Jag provade att låta kameran bestämma om den ville använda blixt eller inte och det ville den nästan hela tiden. Så annorlunda det blir då, när trädstammarna blir upplysta av blixten och mer framträdande. Jag vet inte om det blir bättre men annorlunda är det.108109

Höstfärgerna blir fler och fler men samtidigt blir fler träd alldeles nakna. Det är lite kul att se hur en del träd fortfarande är helt gröna medan andra träd, som står alldeles bredvid, är gula och röda. Nu börjar även de nakna träden blanda sig med de andra. Jag tänkte inte på att fota på en sådan plats men här syns det lite grann.112

Dagens dos av höstfärger.

En trädstam kan vara både varierande och fascinerande. Nu skäms jag lite för att jag inte tänkte på att titta upp i trädkronan och se efter vilket slags träd det här är. Min man skulle ha skakat på huvudet åt min okunskap. Men han var skogsarbetare och jag har inte varit det. Det växer tallar och granar just där bilden togs så det är någon av de sorterna. I morgon ska jag försöka komma ihåg att ta reda på hur det förhåller sig. Jag gissar på tall 😉 Men de vita partierna ser nästan ut att kunna vara bark på en björk. Nu blev det lite förvirrande. Jag återkommer. (Ett tillägg en dag senare: nu vet jag att det är en björk 🙂 Jag har varit på plats och tittat upp bland löven i trädkronan och dessutom har jag fått expertishjälp i en kommentar 🙂 ).114

Stenar behöver inte vara kala och livlösa. På en stor sten i skogen hittade jag, förutom mossa, den här lilla tappra krabaten. Den har hittat en liten rispa i stenen där den har slagit rot. Undrar hur stort ett så litet träd kan bli under de här förutsättningarna. Jag tror att jag måste följa utvecklingen. Jag måste nog vara väldigt understimulerad som kan bli så intresserad av en sådan liten detalj i skogen.098

De små blodvaxingarna lyser upp den i övrigt bruna marken med sin starka röda färg. Bredvid växer en annan färgglad svamp men jag tror inte att det är samma sort. Det är jag inte kunnig nog att avgöra men de ser annorlunda ut.

Snart är det riktigt mörkt den tid jag brukar gå ut med hundarna. Som tur är kommer vintertiden och ger mig lite respit men så småningom skjuter vi nog på våra rundor tills vi i alla fall ser våra fötter där vi går. Det är underligt hur man ändrar beteende efter andra. Där jag bodde förut var pannlampa standardutrustning för hundägare på morgonpromenad. Här har jag inte sett några med pannlampor och då använder jag inte min heller. Jag väntar hellre in lite ljus. Men jag går gärna när det är lite skumt ute för jag gillar när det är lite lagom mörkt.

124

Bra dag

Trots att min kropp bråkar lite extra med mig i dag är jag väldigt nöjd med dagen. Det har flera orsaker och naturligtvis, eftersom jag är mamma, är det extra roligt när något positivt händer i mina barns liv. Den här gången är det mitt mellanbarn, den äldsta av mina döttrar, som har fått ett positivt bemötande och besked. Ni som har hängt med mig ett tag har läst om hennes kamp mot psykisk ohälsa och hur hon med hjälp av mediciner blev av med sina långa, djupa depressioner. Det kanske är fel att skriva att hon blev av med dem eftersom diagnosen, bipolär sjukdom, är kronisk men depressionerna har hållit sig borta länge nu. Ni kanske minns att problemet i stället blev ett annat, den väldigt begränsande trötthet som inte har någon riktig förklaring ännu. En teori är att min dotter under sin långvariga period med depressioner har haft flera episoder av utmattningssyndrom och att det har dolts av hennes dåliga mående. Det kan vara så att hon nu märker sviterna av det och att det har blivit ett kroniskt tillstånd.

Min dotter är en kämpe och trots sin ständiga utmattning, som gör att hon totalt säckar ihop efter att t ex ha interagerat med andra människor i grupparbeten, så har hon inte velat ge upp sina studier och återgå till sjukskrivning. Men det kan vara riskabelt att kämpa på när hjärnan inte orkar och nu har hon insett att det inte fungerar. Det finns en organisation som heter Funka som bl a hjälper studenter med funktionshinder att få anpassad studiemiljö. Efter en och en halv termin på systemvetarprogrammet kontaktade min dotter denna organisation (de finns på universitetet). Efter att ha förklarat sina problem, som mest innebär svårigheter med grupparbeten, fick hon hjälp att via mail kontakta ansvarig på skolan för att tillsammans komma fram till något. Min dotter hade inte mycket hopp om att få särbehandling men i dag ringde hon mig och riktigt bubblade av glädje. Snart satt vi och tjoade av glädje båda två för en så snabb, tillmötesgående och omtänksam respons hade vi inte räknat med.

Svaret blev att de självklart ska hjälpa henne med individuell anpassning och det ligger helt i deras intresse att hon ska klara av studierna utan att riskera sin hälsa. Det tog ca en timme att få svar på mailet och under den timmen hade kontakt tagits med nuvarande kursansvarig. Det är inga problem att låta min dotter slippa grupparbeten och i stället få arbeta individuellt. Hon erbjuds dessutom att få hjälp i form av en erfaren student som kan agera bollplank/ämnesmentor om hon skulle önska det. Detta innebär att det blir möjligt med ganska mycket studier hemifrån som kan anpassas efter måendet. Jag måste erkänna att jag är väldigt positivt överraskad och både jag och min dotter är otroligt lättade. Nu kanske hon kan klara av studierna utan att riskera att hälsan försämras ytterligare. Visst är livet fantastisk i bland och så underbart det känns att det finns resurser att ta till när det verkligen behövs. Det känns ändå tryggt att hon går på regelbundna möten med en psykolog. Hon är inte helt utan uppsikt. Som alltid, när mitt skrivande rör mina barns privatliv, så har jag först frågat om lov.

Den här bilden får symbolisera glädje, hopp och framtidstro 😀

DSC_0028

En annan kul sak som hände den här dagen var att jag fick mitt nya soffbord. Jag hade fått besked om att leverans kan ske först om fyra till sex veckor men redan i går kom ett sms med leveransavisering. Men det var bara bordet som kom så förmodligen gäller det senare datumet de andra möblerna. Det gör inget. Det räckte mer än väl att skruva ihop mitt bord i dag. Jag är så envis så jag skulle nog ha kört helt slut på mig om allt hade kommit samtidigt. Det var ju en himla tur att det inte blev så 😀 Som ni ser är det invigt med kaffe.

DSC_0012

Bokrelease

Jag är ingen mingelmänniska men det här eventet såg jag fram emot. Ingen av er kan ha missat att min systers andra bok har släppts och nu har vi minglat, ätit gott, tävlat och lyssnat på hennes presentation av boken. En kul presentation med glada skratt som respons. Vår storasyster var anlitad som tilltuggsfixare eftersom hon är den av oss som har både erfarenhet och fallenhet för ett sådant uppdrag. Två av hennes döttrar hjälpte till med servering av dricka och jag blev helt plötsligt utnämnd till eventfotograf. Jag gick runt och knäppte med kameran men kände mig inte riktigt nöjd och det hade jag fog för. Jag ska helst hålla mig utomhus med mitt fotande. Det är helt klart efter den här kvällen. Inte många foton blev riktigt skarpa och det syns många skuggor i folks ansikten. Men en del bilder blev något så när användbara. Min syster tröstade mig med att ljuset i lokalen var dåligt. Så kanske det var men det skulle en duktig fotograf kompensera för på något sätt. Men jag är inte en fotograf så jag får väl helt enkelt konstatera att det här är ännu ett område där jag kan förkovra mig.

Syftet med kvällen och resultatet var det som var det viktigaste. Antalet sålda böcker översteg antalet deltagare i eventet så det blev i alla fall en framgång. Jag hörde många berömmande kommentarer om tilltuggen från belåtna besökare så det var också lyckat. Det är inte heller så dumt att ett antal goda tunnbrödsrullar ligger i min kyl nu.

Jag stannade inte till slutet. Det tar rätt hårt på mina krafter även om det är kul att komma ut och träffa lite folk någon gång. Hemma väntade två glada vovvar, mina smärtpiller och en kopp ingefärsté. Nu har jag tagit ännu en omgång citodon så det är absolut dags att avsluta inlägget innan jag slinter alltför mycket på tangenterna. I bland är det extra skönt att få gå och lägga sig. God natt!